Årskrönika

Då lägger vi ett nytt år till handlingarna. Vad är känslan när du ser tillbaka på 2016, Kajsa?
– Det var inget bra år helt enkelt. Vi har gått från ca 30 hästar i träning till nästan dubbelt så många så det har varit lite växtvärk i företaget och en del bitar som inte har fallit på plats riktigt. Som tränare har jag mycket att stå i och det blir mer personal och en stor omställning. Jag tror att det kan var en av huvudorsakerna till att resultatet inte blivit vad jag tänkt mig.
Vad har du för förväntningar på 2017?
– Jag har väldigt fina hästar i träning och det är inspirerande att få följa dem hela vägen från inkörning till uppträning. Inför det här året kommer jag att ändra lite på upplägget för unghästarna. Vi ska inte börja med snabbjobb så tidigt utan fokusera på mer mängdträning innan vi kör intervaller. Det tror jag kan göra skillnad. Jag tycker även att jag har fina treåringar och nu ska de vara väl förberedde innan vi startar. Jag kan ha gjort fel tidigare och startat dem för tidigt innan de varit helt mentalt förberedda även om de tränat bra. Jag hoppas även, så klart, att hästarna får vara friska och krya så att vi kan jobba på.
Om du får plocka fram en enskild händelse från 2016 som värmer lite extra, vad skulle det vara?
– Då blir det V75-segern med Prins Norrgård på Bergsåker i slutet av sommaren. Det var verkligen en riktig höjdare!
Och den tråkigaste då?
– Då får det bli lillebror Baron Norrgård som gjorde mig otroligt knäckt. Jag tänker då på starten i Bollnäs när jag sitter i sista sväng och bara undrar med hur många meter jag kommer att vinna. Sedan drar han i handbromsen och efter loppet är han helt oberörd. Från att ha ett ton i händerna till tvärnit. Jag har inte suttit bakom någon värre häst på mycket länge så det var väldigt tråkigt att han svek i lopp och då framförallt i Bollnässtarten.